Jag ville skriva en badskiva. En samling sköna lugna harmoniska låtar att bada till. En skiva du kan sätta på utan att behöva gå upp ur badet för att trycka på ffw knappen. En platta där du inte behöver använda dig av fjärrkontrollen hela tiden. Så blev det inte. Alla låtar blev inte lugna och sköna och harmoniska. Badankan guppar kraftigt ibland och fjärrkontrollen använder jag efter sinnestäming. Men ibland är det just det som är så förtrollande med att skriva musik, det är inte bara hjärnan och min vilja som styr hur det ska bli. Jag har kallat plattan för SNÖ efter en av låtarna som handlar om fascinationen över kraften i livets unika beståndsdelar. Stora som små... Det låter mjukt men kärvt. Det låter som jag...